Det är lätt som svensk att tycka att vi kommit långt med jämställdhet. Det är egentligen lika lätt att ta reda på att vi är långt från att vara i mål.

Inkomstklyftan har egentligen inte ändrats så mycket de senaste 30 åren. Kvinnor har generellt en inkomst som är 80 % av männens, fyra män tjänar alltså tillsammans lika mycket som fem kvinnor gör. Samtidigt har löneklyftan ändå halverats från knappt 10 % till knappt 5 % på samma tid. Kvinnor har oftare högre utbildning än män, kvinnor är inte lika ovanliga som högre chefer som de var för trettio år sedan. Att inkomstskillnaden består har att göra med samhällets utveckling.

Män äger mer, män har mer kapital. När samhället gynnar kapitalinkomster i förhållande till löneinkomster så bibehåller männen som grupp sina högre inkomster. Samtidigt har det medfört att skillnaderna i inkomst mellan kvinnor och kvinnor också blivit större. En lång tid av borgerlig politik, förd av borgerliga regeringar och bibehållen av socialdemokratiska regeringar, har ökat skillnaderna mellan de som redan har makt och pengar och de som inte har. Det gynnar männen.

Det är också fortsatt så att det är kvinnorna som gör det mesta arbetet i hemmet, i snitt 6 timmar mer arbete per vecka. Kvinnor tar ut mer dagar för vård av barn och mer föräldraledighet. Det har tidigare ibland förklarats som en ond cirkel där männen tjänar mer och därför tjänar familjen på att mannen går till jobbet, men det har visat sig att även när kvinnan i familjen tjänar mer så är hon hemma när barnen är sjuka.

Hur mycket påverkar fördelningen av hemarbete och omhändertagandet av barnen det politiska mönstret? Bland de yngre förtroendevalda i riksdag, region och kommun, dvs gruppen 18-29 år så är det en överväldigande majoritet män. Det är speciellt tydligt i riksdagen där det finns fem manliga ledamöter för varje kvinnlig ledamot. Det är faktiskt närmast i kommunerna där 40 % av fullmäktigeledamöterna är kvinnor. 

Det är generellt en sned fördelning av politisk makt mellan män och kvinnor. Det är endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har en majoritet kvinnliga ledamöter i alla tre parlament (kommun, region och riksdag).

Det är snart internationella kvinnodagen. En dag instiftad för att fokusera på kampen för kvinnors lika rättigheter och på den ojämställdhet som fortfarande råder i samhället. Ett fokus vi inte får tappa och en dag som mer än 100 år senare är lika aktuell.