I en demokrati ska våra folkvalda genomföra den politik som folket röstat fram, och detta genom samhällets institutioner. Men på sistone har allt fler larmat om att politiker har svårt att hålla avståndet till de verksamheter som verkställer den förda politiken. De har styrt information till medborgare och försöker också tysta oppositionens röster.

De senaste åren har stödet till media beskurits så att vi inte längre fritt kan granska makten. Universitet har föreslagits ta fram ett test för svenskhet. Man har framfört en litteraturkanon. Konst som ”provocerar” ska bort, och så har i enskilda fall också skett. Samtidigt tillåter man – i demokratisk anda, och med yttrandefriheten som motivering rena hat-attacker. Den politiska debatten präglas alltmer av en osund och hånfull ton.

Hot och hat är ett hot mot demokratin, men när trollfabrikerna som sprider hatet avslöjas gör makthavarna ingenting för att stoppa dom. Själv skarvar stadsministern grovt om bidragstagare och när gammelmedia påpekar det så ryter finansministern ifrån i sociala media. För att inte tala om de senaste försöken att tysta oppositionen genom att detaljstyra SVT.

Hemma hos Kristersson, i Sagerska huset, bjuds det på exklusiv middag med Europaskolan, Strängnäs – den friskola där statsministerns fru sitter i styrelsen, där Kristerssons närmaste medarbetare ska prata om skolans framtid. Tidningarna beskriver det som uppenbar korruption och lobbyism.

Att lobbyisterna får större inflytande över politiken är också ett hot mot demokratin, för majoriteten av folket inte vill ha marknadsskolan. Att skolan havererat låtsas man inte om. Istället får elever och lärare betala priset – och i slutändan samhället med minskad kompetens och utveckling och ökade klyftor och kriminalitet. 

I det läget skär regeringen dramatiskt ner på folkbildningen, den resurs som ger en andra chans till vidare studier och som dessutom utgör den enda chansen för många lässvaga elever. Även platser i högre utbildning minskas och studieförbunden – en av demokratins hörnstenar, får den största nedskärningen någonsin. 

– En ”historisk satsning” på skolan, hävdar regeringen, i sann Orwellsk anda.