Sakta men säkert har hela systemet vridits bort från folkhemstanken och solidaritet. Det fick någon sorts start i spekulationspensionerna. Pensionen var inte längre en gemensam samhällsfråga utan i valfrihetens namn så skulle alla enskilda personer välja fonder för delar av pensionen. Ett till synes litet men egentligen gigantiskt steg bort från en gemensam välfärd.

Allt var inte bättre förr men Sverige har förändrats. Det har även Strängnäs gjort. Välfärden har gröpts ut. Det gäller allt från skola till hemtjänst. Staten har lastat över allt mer ansvar och kostnader på kommunerna, men inte pengar.

Från att ha varit ett land med expanderande offentlig välfärd så monteras den sakta men säkert ned. Kommunerna får ca 180 miljarder per år av de statliga inkomsterna i bidrag. Det kan låta mycket men det är knappt mer än vad staten har dragit ned sina skatteinkomster genom jobbskatteavdragen. Samtidigt minskar de skatterna med ca 150 miljarder per år. Staten hade alltså kunnat fördela nästan dubbelt så mycket till kommunerna om Socialdemokraterna inte accepterat de borgerligas skattesänkningar, men de valde också ett nytt egoistiskt Sverige.

Det är en absurd skattereduktion, är du arbetslös eller sjuk så betalar du en större andel skatt än om du jobbar. Generellt sett är det den högavlönade heltidsarbetande mannen som gynnas medan den deltidsarbetande kvinnan inom hemtjänsten både får lägre avdrag och drabbas av nedskärningarna i kommunens verksamhet.

Strängnäs har relativt god ekonomi efter år med stram ekonomisk politik och försäljningen av fjärrvärmen, men har också dragit ned på exempelvis äldreomsorgen. Där behövs samma vändning som för Sverige som land, en ökad satsning på den gemensamma välfärden. Där systemet hjälper och inte missgynnar de som behöver samhället mest.

Nu har majoriteten äntligen aviserat att kollektivtrafiken för ungdomar blir avgiftsfri i Strängnäs kommun. Det är något Vänsterpartiet jobbat för som ett första steg mot en helt avgiftsfri kollektivtrafik. En ökad användning av buss är en förutsättning för att alla på ett ekonomiskt rimligt sätt ska kunna ta sig till träningen på Larslunda eller handlingen i Solberga. Det lägger också grunden för ett nytt kollektivt sätt att röra sig i och bygga samhället. Bra för både plånboken och klimatet.