Det är tisdag i januari och livspusslet är ovanligt svårlagt. Om allt bara klaffar hinner jag precis hem för att skjutsa dottern till dansen klockan fem. Hon har precis börjat en ny kurs på kulturskolan och har pratat hela veckan om hur mycket hon ser fram emot nästa tillfälle. Om allt bara klaffar, ärrade pendlare vet vilken klump i magen det innebär.

Allt klaffar inte den här tisdagen, heller. Mälartåget står still i skogen mellan Flemingsberg och Södertälje i 40 minuter. Skuttande steg från bil till dansgolv med skor och vattenflaska i hand ersätts av tårar och besvikelse.

I januari kom 61 procent av tågen från Läggesta till Stockholm i tid. 61 procent. Det är en häpnadsväckande siffra i en bransch som brukar ha punktlighetsmål kring 95 procent. 30 avgångar på samma sträcka var inställda, alltså en avgång per dag.

Tack och lov har Mälardalstrafik nu rivit avtalet med kinesiska MTR som kört tågen de senaste två åren. Företaget är ökänt för sin fackfientlighet och usla personalpolitik, vilket har lett till personalbrist på både tåg och depåer. I sommar tar franska Transdev över trafiken.

Men det finns inga garantier för att tågtrafiken repar sig med ett nytt företag vid rodret. Det enda sättet att få ordning på vår sargade järnväg är att sluta sälja ut drift och underhåll till lägstbjudande, och istället köra trafiken i egen regi. Sörmlands luttrade pendlare förtjänar bättre.