I fullmäktige har några partier svårt att få ihop nog personer som vill stå på listorna. Det har bland annat att göra med hur många aktiva medlemmar partiet har och åldersfördelningen bland sympatisörer.

Att politik engagerar är självklart. Det engagemanget leder inte till nya politiker om de sedan möts av hat och hot, eller direkta våldsbrott.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) utsätts var tredje kommunpolitiker för hot eller trakasserier under ett år. Oron ökar hos politiskt aktiva kvinnor för hur hot och hat ska påverka livet för dem själva och deras närstående.

Hur ska vår demokrati fungera om politikerna vid varje beslut behöver fundera på vad de och deras närstående kommer att bli utsatta för? Det förstärker en nedåtgående trend för jämställdhet i politiken om oron leder till att kvinnor drar sig för att ställa upp som lokala politiker.

När vi producerade tidningen kom också nyheten om att två kvinnor, inte politiker utan tjänstepersoner, blivit hotade efter att de agerat mot kommunens säkerhetschefs beteende på sociala medier. Det känns beklagligt mycket som tidsandan.

Vi behöver en levande demokrati där alla kan och vågar göra sin röst hörd. Det är ett ansvar som ligger på oss alla.

Det betyder inte att det är en bra idé med de inskränkningar och den vi-och-dom-separation mellan ledamöter och allmänhet som infördes efter att klimatorganisationen Rebellmammorna hade med sig plakat till fullmäktige.