Under svenskt 90-tal plågades landet av rasistiskt gatuvåld. I dag, när rasismen blivit regeringspolitik, ökar otryggheten för mångdubbelt fler. Det säger Nicolas Lunabba, som ett år efter terrordådet på Campus Risbergska i Örebro kommit ut med boken ”Inte din statsminister”.
Samma dag som vi ses föreslår regeringen och SD att tiden för att få svenskt medborgarskap förlängs för alla som inte är EU-medborgare. Om det går igenom omfattar det även dem som redan ansökt. – Vi skickar en viktig signal till personer som söker asyl, sa sverigedemokraten Ludvig Aspling.
Icke önskvärda
Signalen når även dem som redan är här. Den hördes extra tydligt redan på Risbergska ett år tidigare. Strax efter dådet höll statsministern tal till nationen.
– Då blev det en tillfällig paus i hetsandet mot invandrare, säger Nicolas Lunabba. Men signalerna återkom snart, nu i form av en störtskur. Givna löften om permanenta uppehållstillstånd ska dras tillbaka. Stopp för bidrag till nyanlända flyktingar de första åren. Utvisning ur landet för minsta småbrott.
En hägring
Tryggheten för miljoner invånare med icke-europeisk bakgrund rubbas. Om de ska utvisas, vad ska de återvända till? För många, som för hans fru, skriver Lunabba, är föräldrarnas hemland bara en hägring, en plats de inte känner. Några få andra söker bekräftelse hos gängkriminella.
– Men för alla gäller att de måste inse att de där uppe inte vill ditt bästa, säger Nicolas Lunabba. Du kan inte vänta på att bli prioriterad, utan måste ta för dig på egen hand.
I stadsdelen Nydala i Malmö har Lunabba och föreningen Helamalmö valt att bejaka invånarnas välgrundade känslor av frustration och främlingskap.
Kunskap är makt
– Motmediet är kunskap, säger Nicolas. Vi drar slutsatser och fungerar som förebilder. Vi bekräftar dem som individer och erbjuder frukostar, lokaler och mänsklig värme. Så stärks motståndet. I sin bok berättar han hur dottern Olivia, med sitt mörka skinn, får syn på Ulf Kristersson i TV-rutan, strax efter massakern i Örebro. ”Det där är vår statsminister”, utropar hon.
Nej, tänker författaren, det är det inte, det är inte din statsminister.
Text och Foto: Pär Längby
