Kalhyggen uppskattas varken av den vanlige vandraren eller enskilde skogsägaren. Dessutom utgör de ett hot mot den biologiska mångfalden – i Dalarna och på många andra ställen. Men med en rättvis klimatpolitik skulle privata skogsägare kunna få mer kompensation för sparad skog.

Det menar Kajsa Fredholm, Leksandsbo och riksdagsledamot
för Vänsterpartiet. Hon möter ofta skogsägare som skulle freda sin skog från storskalig avverkning – om de hade råd.
– Det är ingenting som de stora skogsbolagen är intresserade av, säger hon. Men det skulle gynna såväl klimatet som alla ägare av små skogsbruk om det fanns mer statligt stöd för att skydda skyddsvärd skog.
Nästan hälften av den svenska skogsytan ägs av privatpersoner. Många av
dem äger förhållandevis små arealer produktiv skog. Men i dessa finns gammelskogar och våtmarker som fungerar som effektiva kolsänkor. När de minskar i antal minskar också lagringen av växthusgaser.
Naturvänner som vill skydda skogen ställs mot skogsägare som ser sin
försörjning hotad, som i den pågående infekterade fejden i södra Dalarna.

Hitta skonsamma metoder
– Vi måste bort från den fiendskapen och samtidigt hitta mer skonsamma metoder i skogsbruket, säger Kajsa Fredholm.
Skogsråvaran behövs när fossilsamhället avvecklas. Andelen långsiktigt
hållbara träprodukter måste öka. Landsbygden behöver sina invånare, de som
bland mycket annat försörjer städernas folk med livsmedel.
– I dag är Sveriges försörjningsgrad endast 50 procent. Den bör nå upp till
minst 80 procent, som i Finland, påpekar Kajsa som är Vänsterpartiets representant i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.

Mindre bilberoende
Det är ett av många skäl att politiken måste satsa på landsbygden, säger hon.
Med statliga bidrag till en fungerande kollektivtrafik som gör individen mindre beroende av bilen. Med välfungerande servicecentra i tätorterna och en lättillgänglig arbetsförmedling samt med mer lokalt och gemensamt ägd vind- och solkraft.
– I Malung kan man köpa en andel i lokal vindkraft och genom det få ett mycket lägre elpris, berättar Kajsa Fredholm.
Hon flyttade från Stockholm till släktens hemtrakter på 80-talet och har sedan dess varit bosatt i Leksand, och under sin tid som regionpolitiker lärde hon känna landskapet än mer.

Många små orter
– Det är en landsbygd med många små orter som det är möjligt att arbetspendla från med buss eller tåg, förutsatt att kollektivtrafiken byggs ut mer. Det förutsätter i sin tur, säger hon, ett statligt stöd som ger mer trafik till lägre pris som gör det möjligt för exempelvis en anställd inom hemtjänsten att slippa bilen och ta bussen, vare sig hen ska till jobbet eller till förskolan för att hämta barnen.
– Sedan finns det de som bor alltför avlägset för att kollektivtrafik
kan bli en hållbar lösning, fortsätter Kajsa Fredholm. Men fler skulle kunna ta bilen från skogen till en busshållplats eller station i närheten. Sådana lösningar är mycket bättre än sänkta bensinpriser som ökar den globala uppvärmningen!

Gynnat lågavlönade
I Vänsterpartiets uppgörelse med den förra regeringen togs beslut i den riktningen. Reseavdraget blev oberoende av färdsätt. Moderatregeringen valde bort den modellen.
– Synd. Det skulle inte minst gynnat lågavlönade kvinnor på landsbygden, säger Kajsa.
Alla dessa stöd kostar förstås?
–Så klart. Det gör också alla de skattesänkningar som regeringen Reinfeldt
genomförde. De pengarna gör större nytta i gemensamma lösningar som är
solidariskt finansierade. Mellan 2007 och 2013 sänktes skatterna med 140 miljarder kronor. Ingen regering – inte heller den socialdemokratiska
– har sedan dess velat återföra detta kapital till det gemensamma. Inför valet
2018 reste Vänsterpartiet förslag på att öka skatterna med just 140 miljarder. I det utspelet ingick en fördubblad klimatbudget; de enda budgetposter som partiet ville krympa var medel till kungahuset och löner till riksdagsledamöter.

Rot och Rut
I stället har underlättningar för den enskilde, som Rot, Rut och ränteavdrag, varit oförändrat prioriterade. Ju större inkomst, desto mer nytta för individen. Egennytta går före allmännytta. Samtidigt fruktar många hushåll att skattehöjningar skulle minska deras köpkraft.
– Då måste vi berätta vad man får i stället, framhåller Kajsa Fredholm.
Fältet är brett och redovisas i massmedia dagligen: en skola i förfall, en
ojämlik sjukvård, långa köer till specialistsjukvård, eftersatt satsning på järnväg och en äldreomsorg som påminner om gamla tiders fattigvård. Lägst bud vinner.

Politik kan ändra
– Jag är 61 år och kan se hur mycket välfärd vi monterat ned över tid. Det har
skett med politik. Och det kan ändras med politik.
Moderaterna gick till val på ett löfte att sänka skatterna ytterligare, och Kajsa
Fredholm fruktar att de också kommer att göra det, när de får möjlighet.
– En av de allra viktigaste uppgifterna är därför att få bort denna regering! Det är nödvändigt om vi ska kunna möta klimathotet med omfattande gröna investeringar, ökad jämlikhet och en rättvis social omställning. I den måste de rika betala mer än vi övriga.

Klimatnödläge
700 miljarder i investeringar för klimatet. Det var vad Vänsterpartiet lyfte som ett vapen mot det klimatnödläge som rådde våren 2022. Nödläget har inte lindrats sedan dess. Sommaren 2023 slogs det nya värmerekord, med ett uppvärmt hav och våldsamma bränder på samtliga kontinenter, Antarktis undantaget. Men där smälter isen.
Klimatet är vår tids ödesfråga. I valrörelsen ömmade många partier för
landsbygden. Men i det avtal med Sverigedemokraterna som de tre borgerliga
regeringspartierna slöt – Tidöavtalet – nämns landsbygden endast två gånger,
påpekade Kajsa Fredholm i en debatt i riksdagen förra hösten. I det ena fallet
nämndes sjukvården, i det andra att ”Sveriges klimat- och miljöpolitik inte
ska skada näringar och landsbygd”.

Möjlighet till lyft
– Men den helt nödvändiga klimatomställningen ska så klart framför allt ses
som en möjlighet att lyfta landsbygden. Och vi som bor där måste få rätt förutsättningar. I stället ser regeringen och dess samarbetsparti uppenbarligen omställningen som ett hinder.
– Det visar att det krävs en bred vänster, en rödgrön vänsterallians,
för att bryta dödläget, hävdar Kajsa Fredholm.
För det är med politik i kollektiv gemenskap som samhället kan möta
klimatförändringarna utan att tubba på jämlikheten. Allt fler inser det, säger
hon. I hennes hemkommun Leksand röstade elva procent på Vänsterpartiet
i senaste valet. Hyfsat bra för en gammal centerkommun.

Text: Per Längby