Kommuninvånarna i Strängnäs känner sig lika otrygga som i grannkommuner där fler är utsatta för brott.  Vänstern i Strängnäs träffade Marita Andersson och bad henne att prata om sitt arbete som trygghetssamordnare i Strängnäs kommun.

Kan du berätta lite om vad du jobbar med?

– Min titel är trygghetssamordnare och ANDTS-samordnare. Jag är socionom och har arbetat här i elva år, först på socialkontoret och fem år på nuvarande tjänst. Jag började med trygghetsfrågorna men ingen hade ANDTS -frågorna, och det kändes som om Alkohol, Narkotika, Doping, Tobaks- och nikotinprodukter och Spel om pengar hade en tydlig koppling till mitt arbete, så jag tog det uppdraget också. Och sen kom krisstöd in i tjänsten. Krisstöd är en resurs för psykiskt och socialt omhändertagande vid akuta situationer när ordinarie resurser inte räcker till. Vid sprängningen i Åkers Styckebruk öppnade vi ishallen för de personer som evakuerades från hyreshuset och erbjöd stödsamtal och fika.

Vad innebär ditt arbete i praktiken?

–Vi genomför trygghetsvandringar med frivilliga för att identifiera och åtgärda områden med säkerhetsbrister. Jag samordnar också nattvandringar med frivilliga resurser och erbjuder ekonomiskt stöd till föreningar som deltar. Rent konkret betyder det att jag helt enkelt gör schemat och kontaktar de föreningar som nattvandrar. Strängnäs kommun erbjuder två tusen kronor till föreningar som ställer upp. Det gör vi för att uppmuntra deltagande. De är ganska få men IFK Mariefred har gått mycket och även föreningen Ljus framtid som är engagerade här i Strängnäs, och Islamiska kulturföreningen har också visat intresse. Sen har jag lokala BRÅ-gruppen (Brottsförebyggande rådet), där socialtjänst, skola och fritidsgårdsverksamhet samverkar med kommunpolisen och föreningar.

Vad tycker du om att jobba i Strängnäs kommun?

– I en mindre kommun får man bättre överblick och nätverksmöjligheter och att tjänstemännen sitter i samma hus är en fördel. Jag kom hit från Södertälje, där jag varit i 23 år. Min bild är att Strängnäs har resurser för förebyggande åtgärder och att de har effekt, men att inte alla känner till det. Jag känner att mitt arbete gör nytta, och jag engagerar mig i omvärldsspaning för att hålla kommunen uppdaterad på idéer och metoder från andra kommuner.

Vilka problem ser du?

– En utmaning är att nå föräldrar, både digitalt och på föräldramöten. Deltagandet är generellt lågt. Vi försöker nå invånarna där de är, exempelvis stod vi på marknaden med polisen. Kommunens anställda är också ofta kommuninvånare, så där har vi ett sätt att nå ut. Tillsammans med polis och räddningstjänst har vi träffat äldre personer genom att besöka bland annat pensionärsföreningar och hembygdsföreningar för att förebygga bränder och bedrägerier.

Har du möjlighet att arbeta för kvinnofrågor i Strängnäs?

– Kanske inte specifikt genom mitt arbete men både socialkontoret och de som jobbar med hållbarhet gör förstås ett stort jobb. Jag jobbar generellt med trygghet och samordnar andras insatser. Vi samarbetar ju förstås med olika aktörer, som kvinnojouren och tjejjouren och föreningar. Kommunen erbjuder även utbildningar – som kvinnofridsutbildning – för all personal. Vi är även engagerade i temaveckor som ”Vecka fri från våld” för allmänheten.