Vad kan en skogsägare leva av?
Timmer? Pappersmassa?
Eller turism?
Leif Öster på Dalagård i byn Fors har valt det senare.
–Det finns knappt någon enskild skogsägare som kan leva på avverkning. Skogen är som mest värdefull när träden får stå kvar, säger han.

69 procent av Sverige täcks av skog. En stor majoritet av de privata skogsägarna har ärvt den skog de förvaltar. Men det är bara några få procent som äger mer än 200 hektar. I snitt äger den svenske skogsbonden 12 hektar skogsmark.

–Det säger sig själv att det inte går att leva på, säger Leif Öster. Ändå tjatar LRF och skogsnäringen om bristande lönsamhet om man inte får rätt att avverka som man vill, ibland till och med om risken för konfiskering av mar- ken, trots att det aldrig skett någon sådan!

Och klimatmålen? De är omöjliga att nå med nuvarande politik, fastslog Naturvårdsverket i våras, speciellt för skogen. Tillväxten är för låg. Kritiken påverkar inte regeringen. Direktiven i den skogsutredning som tillsatts pekar på fortsatt storskalig avverkning i form av kalhyggesbruk som tillfredsställer skogsindustrins behov av virke.

Kursändring

Det finns emellertid tecken på kursändring, menar Leif Öster. Allt fler skogsägare söker mer naturnära alternativ.

I det avseendet kan svenska kyrkan bli ett föredöme. Kyrkan är Sveriges femte största skogsägare med sina 404 000 hektar skogsmark. I kyrkans egen skogsutredning – som ska beslutas på kyrkomötet i november – betonas såväl klimatnytta som naturskogsbruk. Utredaren föreslår att hälften av kyrkans skog undantas från kalhyggesbruk.

20 procent av marken föreslås formellt bli skyddad för ökad mångfald och kolinlagring, medan 30 procent omvandlas till naturnära skogsbruk.

I Leif Östers skog i Fors får träden står kvar så länge som möjligt. Allt timmer i de gästhus han byggt kommer från den egna skogen. För Vänsterpartiets klimatpolitiska talesperson Kajsa Fredholm är hans exempel ett bevis för att det finns bättre sätt att sköta skogen än att hugga ned stora arealer åt gången.

Sex procent skyddad

I dag har endast 8,9 procent av den svenska skogen sådant formellt skydd, varav 61 procent är fjällnära skog. Av den produktiva skogen handlar det om sex procent i hela landet, i Svealand och Götaland blott tre.

Trots detta har flera stift protesterat mot förslaget att skydda stora delar kyr- kans skog från avverkning. I Expressen liknar förre ärkebiskopen K-G Ham- mar upproret vid att kyrkans företrädare hellre tjänar mammon. Protesterna imponerar inte heller på Leif Öster. ”Kyrkan blir klassens ljus om skogsförsla- get antas”, skriver han i Supermiljöbloggen

–Skogspolitiken andas en osund närhet till skogsindustrin, vilket gör det svårt för den enskilde skogsägaren att välja en egen väg, hävdar han.

Avverkning styr

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) sorterar till skillnad från andra utbild- ningar under näringslivsdepartementet i stället för utbildningsdepartementet.

–Det innebär att forskningen är styrd mot avverkning och produktion, och att det finns alltför lite studier om ett naturnära skogsbruk, säger Öster.

Det missgynnar i sin tur de omkring 300 000 privata skogs- ägare som äger hälften av all svensk skog, och som har obetydliga eller inga inkomster av träden de ärvde. En skog som skulle ha mått bra av mindre gallring och mer luckhuggning, då enstaka, äldre träd tas ut i stället för flera hektar åt gången. En skog som de skulle vara stolta att visa upp, och glada att vara i.

Självbestämmande

I debatten framställs skogsägare ofta som offer – inte för högeffektiva skogsmaskiner utan för hot mot sin äganderätt.

–Det finns inget land där äganderätten är så stark som i Sverige, invänder Leif Öster. Problemet är snarare att svensk skogspolitik är så hårt styrd att alternativen blir få.

Fram till 1993 var svensk skogspolitik strängt reglerad. Skogen skulle leverera exportinkomster och den svenska produktionsmodellen blev ett internationellt föredöme. 1993 upphörde den hårda regleringen, och miljöhänsyn likställdes med produktionsmål. ”Frihet under ansvar” blev samtidigt en ursäkt för att slippa begränsa huggfesten. Själva inriktningen påverkades knappast.

Skräckexempel

I den globala uppvärmningens tid är detta sedan länge historia, och Sverige snarare ett skräckexempel.

I dag talas om skogens roll som kol- sänka och vikten av att låta träden stå kvar. Svenska företrädare uppträder som bromsklossar när EU:s fit for 55 kräver att klimatgaserna ska minska med minst 55 procent till 2030.

Fyra av tio svenskar vill se minskat antal avverkningar, enligt SOM-institutet, endast sex procent fler. Skogsindustrin håller inte med. Med årliga vinster på 50 miljarder kronor har den goda skäl att applådera regeringens direktiv till skogsutredningen.

Flyttar pengarna

För enskilda skogsägare är utgången inte lika gynnsam, påpekar kulturgeografen Erik Westholm i sin bok ”10 tankar om skogens framtid”; för vad händer när skogen tar slut? Jo, skogsindustrin kan flytta sina pengar till andra, om möjligt lika lönsamma verksamheter.

Skogsägaren har bara kvar sina kalhyggen.

–Men vi är en miljon svenskar som bor på landsbygden, och vi blir inte färre trots allt tal om motsatsen, påpekar Leif Öster, som drivit sin Dalagård med hustrun Cecilia i femton år. I en hållbar ekonomi blir de lantliga tillgångarna en resurs att leva på, alltifrån mathantverk och turism till noggrant utvalt, långlivat timmer.