Rätten till en vettig fördelning mellan arbete, fritid och vila har blivit en klassfråga. Förutsättningarna att styra balansen har blivit allt mer olika mellan tjänstemän på kontor och undersköterskan i omsorgen.
Det finns förstås grundläggande skillnader i hur arbetet sker. Om man jobbar som undersköterska i omsorgen har man både personen man ger omsorg till och arbetslagets förmåga att ta hänsyn till. Förutsättningarna att på ett hållbart sätt flexa, jobba distans eller avtala bort arbetstid finns i praktiken inte på personnivå.
Jag har haft förmånen att ha jobb där det går att planera tiden i större utsträckning. Via överenskommelser och kollektivavtal har jag haft möjlighet att sänka min arbetstid (men då genom att sänka min lön). Det har varit en förutsättning för att kunna bedriva politiskt arbete och de år jag var simtränare.
För att ge alla kortare arbetsdagar (eller fyradagarsvecka) så behöver den nu rätt gamla 40-timmarsveckan kortas. Det är viktigt för civilsamhället, föreningarna, politiken/demokratin.
De forskningsprojekt som har gjorts med kortare arbetstid visar att det är ett steg mot ett hållbart arbetsliv. Ork och kvalitet ökar, arbetsmiljön blir bättre och det gör att kostnader för sjukfrånvaro och fel minskar.
Strängnäs kommun kan ta steget och börja med att sänka arbetstiden inom omsorgen, med bibehållen lön. Visa omsorg om de som ger omsorg.
Text: David Aronsson
