Vänstern i Strängnäs har träffat Merja som vill berätta om det blivit allt svårare att hjälpa de människor hon möter i sitt arbete.

– Jag jobbar som hälso- och sjukvårdskurator och träffar dagligen personer som behöver stöd för att komma vidare i livet. Men det jag säger till mina patienter att de har rätt till och vad de möter när de tar kontakt med Socialtjänsten är som två olika världar! Kommunen är enligt lag ytterst ansvarig för att dom som vistas i kommunen får den hjälp och stöd dom behöver, men det är som att man inte har förstått hur avgörande den hjälpen är. 

Kyrkan har nyligen gått ut i media med att allt fler vänder sig till dom för att få hjälp. Och det är inte bara akut hjälp med matkassar eller tak över huvudet, utan diakonerna får också hjälpa nödställda att söka insatser för att Socialtjänsten – som ju har det ansvaret, inte gör det.

Ibland känns det så himla tungt. Psykisk ohälsa ökar, missbruksproblematiken ökar och kriminaliteten ökar och konsekvenserna är förödande! Både för den enskilde som för samhället i stort. Det är många som far illa i samhället och dom som drabbas är ofta de mest utsatta. 

– Vad behöver vi göra?

– Vi måste dra igång ett gediget förebyggande arbete och vi måste ta hand om varandra i samhället. Vi måste ha en fungerande skola och vård. Vi behöver vägar ut för kriminella, boende till hemlösa och insatser till personer med psykisk ohälsa och missbruk. Jag blir fruktansvärt upprörd när jag hör hur man tänker idag; lösningen är inte hårdare straff och att ”uppfostra” människor genom regelverk. 

Istället för att stödja individen till ett självständigt liv tvärtom hålls denne kvar i en beroendeställning. Konsekvensen av det blir ju misstroende istället för tillit! Det göder bara kriminaliteten och bygger murar som hindrar hjälpen för dom mest utsatta. Det skapas ett vi och dom, ett utanförskap! 

– Hur påverkas ditt arbete och dina politiska åtaganden?

– Jag är ledsen att behöva säga det, men jag skäms över hur vi behandlar våra medborgare i Strängnäs, speciellt dom mest utsatta. Vi har en nästintill obefintlig uppsökande verksamhet, vi har ”noll koll” på hemlösas situation – vi till och med vräker barnfamiljer! Att inte veta var man kan sova nästa natt, vad gör det med våra barn? Ett hem är en mänsklig rättighet! Och Socialtjänsten gör sig omöjliga, både gällande kontaktvägar och bristande resurser. Den som inte har en adress kan inte få en blankett hemskickad. Många saknar BankId för att mobilen stulits eller sålts av olika skäl,- och då kan man inte göra en digital ansökan. Hur ska de få hjälp?

Förut kunde jag ringa ett kontaktnummer för vården för att stämma av kring en utskrivning eller ordna med akut hjälp. Det kan jag inte idag – inte ens i akuta ärenden! Idag mejlar jag mottagningen och så ringer de kanske upp ett par dagar senare, och då är det försent.

Vad önskar du inför framtiden?

Min önskan är att vi blir fler som kämpar för ett mer humant samhälle. Visst finns det många utmaningar och jag är ny i min roll som aktiv politiker. Men människorna jag möter i arbetet ger mig motivation att fortsätta försöka förändra. Generationerna innan kämpade för att barn och barnbarn skulle få det bättre. Dom hade en vision av ett bra och solidariskt samhälle, vi har facit och vet att det är möjligt att skapa ett samhälle där det finns ett skyddsnät.