I januari i år var arbetslösheten i Sverige över tio procent. Bland unga
under 24 år var mer än var fjärde arbetslös. Sandro Scocco, chefsekonom
för Vänsterpartiet, oroas för hur arbetslösheten påverkar Sverige som
land och för personen som står utan jobb.
– Främst är arbetslösheten en fruktansvärd personlig upplevelse för många, där den arbetslösa kan känna sig utanför samhället och att de inte får bidra med allt de kan och vill. Med den massarbetslöshet vi har idag riskerar många också en mentalt nedbrytande långtidsarbetslöshet, som är särskilt allvarligt för unga.
– Tyvärr ligger det i tidsandan att peka finger istället för att lösa samhällsproblemen, på samma sätt har arbetslösheten individualiserats, trots att det är ett uppenbart samhällsproblem. Arbetslösa pekas ut som inte anställningsbara, eller som lata av arbetsmarknadsminister Mats Persson, när det handlar om att politiken inte ser till att det finns tillräckligt med jobb, till exempel genom att bygga bort bostadsbristen, järnvägskaoset eller satsar på den svältfödda skolan, vården och omsorgen.
– För att svara direkt på frågan vad det gör med ett land, så är svaret att mycket viktigt arbete som behöver bli utfört blir inte gjort, bland annat viktigt arbete som kunde bidra till atlösa klimatkrisen med investeringar och gängbrottsligheten med satsningar på skola och socialtjänst.
I EU var arbetslösheten i januari i snitt runt sex procent. Vad är det som gör att Sverige klarat den här krisen sämre än andra EU-länder?
– Den passiva Tidö-regeringen. Vi behöver bygga Sverige starkt igen med investeringar och satsning på skola, vård och omsorg, istället ägnar regeringen och Sverigedemokraterna sig åt stora skattesänkningar för sig själva och riskkapitalister. Det leder inte till några nya jobb. Vi behöver
akut en ny regeringen och en ny jobbpolitik värd namnet. Arbetsförmedlingen
behöver rustas för att effektivt stödja de arbetslösa.
Historiskt har Sverige ofta haft en väldigt låg arbetslöshet, på 70- och 80-talet runt två eller tre procent. Vad har ändrats sedan dess?
– Den ekonomiska politiken har ändrats. Jag har varit med en längre tid och på 90-talet infördes vad som då kallades normpolitiken. Syftet var att ge sken av att det var normlöst innan, men sanningen var bara att Sverige bytte norm, från full sysselsättning och att viktiga samhällstjänster levererades av det offentliga till självkostnadspris (som exempelvis hyresbostäder och el), till en nyliberal norm som fokuserade på låg inflation, privatisering, återhållna löner och avreglerade marknader. Inte minst arbetsmarknaden. Löftet var att det skulle leda till mycket högre tillväxt. Så blev det inte, utan resultatet blev istället dålig tillväxt, kraftigt ökade inkomstskillnader, bostadsbrist, dyr el och massarbetslöshet. Full sysselsättning och rättvisa priser, samt hyror, måste återigen bli norm för politiken om utvecklingen ska vändas.
Text: Martin Thåström
